Maskering vid autism – när du spelar en roll varje dag

En vardag av maskering

Lisa är 12 år och går i sjätte klass. I skolan är hon tyst och uppmärksam. Hon ler när någon pratar med henne och nickar artigt, även om hon egentligen inte förstår vad de menar. Hon ser sina klasskamrater skratta åt skämt och skrattar med, trots att hon inte vet vad som var roligt.

Ingen i klassen vet att Lisa, så fort hon kommer hem, stänger in sig i sitt rum och gråter av utmattning. Ingen ser hur hon gungar fram och tillbaka för att lugna ner sin kropp efter en hel dag av att vara någon hon inte är.

Lisa maskerar sin autism. Och hon är långt ifrån ensam.

Vad är maskering vid autism?

Maskering innebär att medvetet eller omedvetet dölja autistiska beteenden för att smälta in i sociala situationer. Det kan innebära att:

✔ Hålla inne självstimulerande rörelser som att vicka på händerna eller gunga.
✔ Memorera sociala fraser och svara ”rätt” i samtal.
✔ Tvinga sig själv att hålla ögonkontakt trots att det känns obehagligt.
✔ Efterlikna neurotypiska beteenden för att undvika att sticka ut.

📖 Studier visar att maskering är särskilt vanligt bland autistiska flickor och kvinnor, vilket delvis kan förklara varför deras diagnoser ofta ställs senare i livet

Varför maskerar personer med autism?

Det finns flera anledningar till att en person börjar maskera:

• Sociala normer – Många känner press att bete sig "som alla andra".
• Rädsla för att bli dömd – Tidigare erfarenheter av att ha blivit ifrågasatt eller mobbad kan göra att man försöker passa in.
• Inlärda beteenden – Barn lär sig tidigt att vissa beteenden accepteras medan andra ses som "onormala".

👉 Problemet? På kort sikt kan maskering hjälpa en person att undvika sociala svårigheter – men på lång sikt kan det leda till utmattning, ångest och depression.

"Jag visste inte ens vem jag var" – Konsekvenser av långvarig maskering

När Lisa fyllde 16 insåg hon att hon knappt visste vad hon själv tyckte om längre. Hon hade ägnat så många år åt att efterlikna sina klasskamrater att hon tappat bort sig själv.

💡Forskning visar att maskering kan leda till:

✔ Mental utmattning – Att ständigt spela en roll kräver enorm energi.
✔ Ökad risk för psykisk ohälsa – Maskering är kopplat till högre nivåer av ångest och depression
✔ Identitetsförlust – Många som maskerar under lång tid vet till slut inte längre vem de egentligen är.

📢 Detta är en av anledningarna till att autismdiagnoser ibland ställs sent – många lär sig att maskera sina drag redan i barndomen.

Hur kan man hantera och minska maskering?

💙 Maskering är inte alltid fel, men det ska vara ett val, inte ett krav. Här är några sätt att minska behovet av maskering:

✔ Självmedvetenhet: Lär dig känna igen när och varför du maskerar.
✔ Trygga miljöer: Hitta personer och sammanhang där du kan vara dig själv.
✔ Sätt gränser: Tillåt dig själv att inte alltid behöva "spela rollen".
✔ Sök stöd: Prata med andra i liknande situationer – stödgrupper och terapi kan vara hjälpsamt.

💡 Kom ihåg: Du ska aldrig behöva dölja vem du är för att bli accepterad!

Hur kan omgivningen hjälpa?

Omgivningen spelar en stor roll i att minska behovet av maskering. Här är några saker du som förälder, vän, kollega eller lärare kan göra:

💙 Öka din kunskap – Läs på om autism och maskering.
💙 Skapa en accepterande miljö – Låt personer uttrycka sig på sitt sätt utan att döma.
💙 Fråga vad personen behöver – Ibland räcker det att bara lyssna och förstå.

📢 Det viktigaste: Vi behöver skapa ett samhälle där ingen känner att de måste dölja sitt sanna jag.

Sammanfattning

✔ Maskering innebär att dölja autistiska beteenden för att passa in.
✔ Det sker ofta av sociala skäl, men kan vara utmattande och skadligt i längden.
✔ Både individen och omgivningen kan arbeta för att minska behovet av maskering.

💬 Har du egna erfarenheter av maskering? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!

📖 Läs fler inlägg om autism och NPF i vår → Blogg